Skärgårdsliv
Den unika naturen och de företagsamma skärgårdsborna lever sida vid sida i Kvarkens skärgård. Här lever man ett äkta skärgårdsliv i samspel med det föränderliga landskap som landhöjningen bjuder på.
Landhöjningen har satt sina spår i det vardagliga livet i och med att strandängarna så småningom har blivit åkrar och fiskevatten, båtleder och hamnar har flyttats i takt med att strandlinjen dragit sig undan. De vackra, österbottniska husen har byggts uppe längs moränryggarna och de otaliga stenar man röjt från åkrarna har förvandlats till stengärdesgårdar.
Försörjning och vardagsliv
Att leva på havets gåvor
Skärgården människor har alltid varit beroende av havet som gett dem både näring och farleder. I skärgården kan man fortfarande se spår efter fångstresorna förr i tiden, till exempel stenugnar, sjömärken, små båthamnar och nättorkningsrösen. I den gamla hamnen Bodback nära Svedjehamn i Björköby kan du själv se lämningar av den traditionella fiskenäringen.
Under säljakten, som kunde räcka veckor eller till och med månader, bodde säljägarna i stora träbåtar under primitiva förhållanden. I den iskalla vinden ute på havsisarna värmde bara brännvinssupen. Där hemma skötte kvinnorna och barnen hela hemmanet medan karlarna var till sjöss. Fisket var en viktig näring som på ett eller annat sätt sysselsatte hela byn och flera generationer deltog i arbetet att reda ut näten och torka dem.
Liv på stigande land
Vid första anblicken verkar inte det steniga och splittrade landskapet i Kvarken passa som bete- och odlingsmark. Det har inte hindrat de ihärdiga skärgårdsborna och idag kan man se åkrar och ängar mellan moränryggarnas kullar. Ute på öarna är boskapen mera skyddad för rovdjur, även om mjölkningsresorna förr kunde bli långa. Nuförtiden kan man se får, hästar och höglandsboskap beta i skärgården sommartid.
Skärgårdsborna kan vara stolta över sin uppfinningsrikedom och hantverksskicklighet. Den revolutionerande nätbindningsmaskinen som kunde binda dubbla knutar uppfanns här på 1930-talet. Hur duktiga de var med sina händer syns även i de konstfärdigt snidade och dekorerade allmogemöblerna, gjorda av drivved.
Resan över is och vågor
Så länge lastbåtar och fartyg har korsat Kvarken, har det också funnits resenärer. På vintern har man rört sig till fots, med skidor och med häst och släde över isen och trotsat all hårda väderförhållanden. Isvägen var en viktig rutt både från ö till ö, till fastlandet och även till Sverige. Isväden användes aktivt ännu under 1960-talet.
I slutet av 1830-talet började man göra reklam för reguljär passagetrafik. På den tiden var resandet ännu så ovanligt att resenärnyheterna i Vasa lokaltidning studerades med stort intresse och all resenärers namn och titlar lästes noggrant.
Smuggling
Vid sidan omen den officiella handeln i Kvarken har man alltid kunnat dra nytta också av annan trafik och vänt situationen till sin fördel. Man har smugglat nästan allt som smugglas kan: värdefullt salt för att undvika höga skatter, sprit både under och efter förbudslagen, vapen och till och med människor. Smugglarnas laster har också innehållit kaffe, kakao, tobak, kryddor, saxar, tenn och gummi. Den grunda och besvärliga skärgården i Kvarken var full av ypperliga gömställen och lager som bara den lokala befolkningen kände till och båtar rådde de ju ingen brist på.
Vissa tider kan man säga att de var antingen smugglingen eller tullverket som gav arbete. När det var svårt att få jobb kunde en och samma person gå över från ett läger till det andra.
Det fanns också olika grader av smuggling och vissa smugglingsformer var allvarligare än andra. Spritlangarna behövde nätverk i undre världen och stora laster för sin verksamhet, medan var och varannan båt smugglade kaffe. I Malax berättas det om ett par båtskojare som blev väckta under ett frikyrkligt bönemöte och genast slutade smuggla sprit – de började smuggla kaffe i stället.
Jättarnas lekplats
Har ni hört historien om hur det gick med jättens stensäck på vägen över Kvarken? I tidernas begynnelse nå jättarnas folk ännu levde på jorden, deporterades jättepojken Finn till Sverige för sina hyss. Med säcken full av stenar började han så vada sin väg över Kvarken, men när han kommit halvvägs gick det hål på säcken. Stenarna som ramlade ur säcken bildade Valsörarna med sina grynnor och skär. När säckens botten till sist sprack sönder helt och hållet och resten av stenarna föll i vattnet blev jätten så arg att han började kasta stenarna vilt omkring sig. Så kom det sig att Kvarkens skärgård blev till.
Jättarna har allt som oftast fått skulden för det ena och det andra och speciellt för stenformationer som inte tycks att ha någon naturlig förklaring. Stenrösen, stora flyttblock, jungfrudanser, klapperstensfält eller s.k. djävulsåkrar och kompassrosor kan gott och väl bara vara jättarnas rackartyg. Just namnet jungfrudans, som används om labyrinterna gjorda av huvudstora stenar, kan ge en fingervisning om deras ursprung. Numera har många av fenomenen fått upplysta förklaringar istället för att skyllas på jättar. Bara jungfrudansernas ursprung är fortfarande ett mysterium.
Traditionell postrodd och får på sommarbete
Tjärdoftande träbåtar, havsbris i solblekta segel och det rytmiska ljudet av många årpar. Sommarens höjdpunkt i Kvarkens skärgård är den traditionella Postrodden, som hedrar de nästan 300 åren man har fört post med båt över Kvarken mellan finska Svedjehamn och svenska Holmön. Nu startar rodd- och segeltävlingen vartannat år från Finland och vartannat år från Sverige.
Vid sidan av Postrodden präglas Kvarken även av en annan tradition: att föra ut fåren på sommarbete i den yttre skärgården. Fåren skeppas i båtar ut till öarna över sommaren, där de ser till att landskapet inte växer igen för mycket. Det är en rolig upplevelse, för sällan ser man ju får färdas i båt. Klangen från klockorna runt fårens halsar kan du höra i början av Björkö-Panike vandringsled.
